activemama

Här lagas det mat för fulla champagneglas...;-)

Kram //M

Har jag haft i några dagar!

Tämligen ofrivillig iofs, då jag har en låsning i höften som strålar ut i rygg och ben och som gör att det är i princip omöjligt att sitta vid datorn.

Men nu känns det lite bättre, efter en stunds krigarpositioner och solhälsningar framför tv:n.



Vi har haft några riktigt välbehövligt lediga och mysiga dagar, jag har mest varit otroligt trött och haft ont, det tar på kroppen att stressa och pressa kroppen när den egentligen säger nej. Men jag hoppas det onda försvinner snart, för nu börjar jag bli rastlös i benen...;-) Knepig kombination det där;-)


Plockstäd och ryggont är definitivt ingen rolig kombination!

Prinsessan ligger i min säng och sussar, snart ska jag krypa ner bredvid henne... Hon ska vara ledig från dagis hela nästa vecka, och jag ska också vara ledig en del. Har en del pass och en dag i repan, men annars så ska vi bara umgås, ta det lugnt och såklart mysa!

Kram på er//M

 

Hoppas du får en fantastisk dag!

//M

 Frukost; Naturell yoghurt med Paulun-musli, skivad banan och russin, 1 kopp kaffe.

Efter träningen;  1 Protein-shake med mjölk och hallon, ½ lussebulle (tack Paula!)

Lunch; Finncrisp med ädelost, några medvurstbitar, lite ost, oliver (plock).

Middag; Julbord på Ikea.

Nu; ett glas rött!

Hmmm, vad ska man säga? Vissa dagar äter jag riktigt bra, andra riktigt dåligt!

 Och så kan man ju diskutera vad som är bra och vad som är dåligt.

Dålig mat för mig är halvfabrikat och transfetter.

Och så kan man ju diskutera vad som är halvfabrikat?

Ja ni fattar, det går ju att bryta ner allt i minimala bitar och analyser...

Det som är viktigt när jag lagar mat till mig och min familj är att det innehåller mineraler och vitaminer, att balansen mellan kolhydrater, protein och fett matchar vårat livsmönster. Jag har ju dessutom en nöt&ägg-allergiker och en gluten-intolerant att tänka på. I och med att jag tränar en del vill jag se till att jag får i mig bra energi, och jag försöker att se till att prioritera protein framför kolhydrater. Jag tycker att det här med kolhydrater har fått sjukt stora proportioner, tex LCHF, varför är folk så hysteriska?  Det de allra flesta verkar ha missat är att det heter LOW carb HIGH fat, inte NO carb JUST fat, som många verkar tro;-) Visst, tycker du att den ”dieten” funkar för dig, så fine, men jag själv ”tror” inte på det. Självklart beaktar jag det faktum att extremt överviktiga samt diabetiker blir ofta mer ”balanserade” av LCHF, och således lever ett bättre liv.

Det som jag tycker är absolut viktigast i fråga om kost, är att kunna skilja på bra, dvs långsamma kolhydrater, och dåliga, dvs snabba kolhydrater. Jag tycker även att det  är viktigt att äta mat från bra råvaror, ekologiskt och närproducerat. Jag undviker i det längsta konstgjorda tillsatser.

Jag tror inte att det är bra att mixtra med kroppen (pulver/sopp-dieter) för att ”gå ner några kilon).

Vad är det för nåt tänk?
Jag kan mer förstå om man är rejält överviktig, att man behöver en kickstart. Men för att gå ner några extra-kilon? Skärpning.

De enda reglerna  som jag vill följa är gyllene, logiska och sååå lätta att följa; Ät inte mer än vad du gör av med, mat är kroppens bränsle, och vi ska leva med våra kroppar länge!

SJÄLVKLART tycker jag att det är viktigast med träning. De flesta  jobbar inte med kroppen på  ett naturligt sätt som vi gjorde förr, så träning är absolut nödvändigt. Alla behöver ju inte vara freaks och träna massor, men 2-3 ggr i veckan hinner ALLA med! Inga ursäkter!!!

Jag gick upp nånstans mellan 25-30 kg när jag väntade Signe. Jag gick ner nästan all ökad fettprocent plus byggde en del muskelmassa på 1 ½ år. Jag har ätit helt normalt, efter vad jag tycker är sunt. Visst står jag näck framför spegeln då och då och klämmer och drar i sidfläsket. Men jag är ganska nöjd.

”Viktnedgång” och träning har aldrig varit en kamp för mig. Bara ett naturligt sätt att må bra, komma i jeansen, känna mig stark och frisk. Jag känner alldeles för många som bantat sig feta och sjuka för att vilja ta några genvägar.

”Hellre tjock på utsidan än insidan”

En lagom gossig Kram i snövädret//M

... Som "Årets Aura" på Sportlife, under våran "jul-mys" kväll!

Jag är så glad och så stolt över mig själv så jag nästan spricker...

Men det går ju inte för om 10 timmar är det dags för Zumba i Partille!

Jag ska dela med er av motiveringen senare, så jag kan få hylla mig själv ytterligare!

Älskar självklapp-på-axeln!

Mums och natti//M

Här skulle jag ju kunna berätta om det tragiska i min uppväxt med den namnlöse fadern och den psykiskt sjuka modern, men det skiter jag i, det är ju ändå Fredag;-)

Min Mor Alice var en underbar människa. Hon hade grymt mycket empati för andra, och hennes hjärta slog framförallt för alla djur som hon tog hand om när de blivit deporterade från sina hem.  Ibland liknade det ett djurhem hemma hos oss, hundar, katter, papegojor, mini-grisen (som var ett hängbukssvin), marsvin, hamstrar, råttor och kaniner. Hon rökte alldeles för mycket, bröt på danska med skånsk dialekt(!), och var inte direkt en Hollywoodfru;-)

Hon älskade Bruce Springsteen, Tina Turner och att prova hattar i butik och skämma ut mig...;-)

Jag vet att hon försökte leva på ett bra sätt, men hon hade inte direkt världens bästa förutsättningar.

Saknar dig, jag vet att du skulle varit stolt över mig och min lilla familj.

Blir glad när jag tänker på dig, på alla de roliga stunder vi ändå haft, men framförallt är jag glad över att du nånstans ändå gav mig en kämparglöd, självförtroendet att gå min egna väg, att bli den jag är, och att inte nöja mig med att vara en blek kopia av någon annan.

Jag har gett min dotter ditt namn för att det helt enkelt är så vackert; Signe Alice Sörgren, men också för att du alltid ska finnas hos oss.

Alltså det där...

Det känns faktiskt liiite för privat, även för att vara mig...;-)

Jag tror faktiskt att många hakar upp sig lite på det där med förälskelse, första gången osv...

Jag menar, hur många har du pratat med som bara har bra minnen från sin första kärlek, förälskelse eller första ligg?

Nä, jag tror inte på det där, jag tror många liksom fastnar i hur känslorna var för, att man måste hitta tillbaka till varandra etc.  Jag tror man ska välja varandra om och om igen. Jag tror man kan hitta nya sidor hos varandra, bli kär i nya egenheter.

 Det är liksom helt ologiskt att man ska se varandra med samma ögon som vid första ögonblicket. Så inte 2010. Med tanke på hur vi männsikor utvecklas intellektuellt idag, reser, byter jobb, omskolar oss, så är det ju inte möjligt. De som inte ”hänger med” varandra och bara vill se med samma ögon som förr, växer ifrån varandra.

Kärlek är svårt. Men också självklart. Jag har aldrig träffat en  människa som lever i det perfekta förhållandet. Alla har vi våra problem, små och stora. 

Det viktigaste är att jag känner att du är med mig.

Så glöm det där om att ”hitta tillbaka”. Se varandra med nya ögon. Utmana din kärlek och låt den inte slumra och puttra och osa vidbränt. Ge mig en ny kick!

Dags för den Aktiva Mamman att leva som hon lär;-)?

Blixtar och dunder och ljuva kärleksstunder,

 byttes snabbt ut mot hårda tider, tunga ögonlock och ett verkligt litet under.

Den finaste gåvan någon kan ge, det vackraste gud skapat, det kan alla se.

Kärleksbarnet länkar oss samman till  den starkaste kedja, mer värdefull än det finaste guld hos någon guldsmedja.

Du är som mig, och jag älskar dig!

M & M =sant

//M

Me. Myself. I.

Fyller 30 år om ett litet, litet tag, men min 30-årskris hade jag när jag fyllde 25. Levde då i ett framtidslöst  snart 6-årigt förhållande utan äkta kärlek och hade fastnat i mig själv och i en håla som inte gör nån  männska glad. (Möjligtvis dom som bor kvar, får man hoppas. Fast de flesta jag träffar när jag nån gång är på besök måste alltid försvara sig och kommer alltid med en massa ursäkter att de bor kvar).

Okej, det kanske är en fin liten håla då, men inte för mig. Kan ju bero på att jag har en massa minnen från min uppväxt  med en destruktiv och missbrukande Mamma och en namnlös pappa. Ganska tragiskt det där att jag inte vet vem det är, men ganska spännande också. Fantiserar fortfarande om mitt halva ursprung; tänk om han är italienare, ryss eller kanske miljonär? De första alternativen kanske skulle kunna förklara mitt temperament, och det andra är ju rent önsketänkande, tänk om jag får ett brev nån gång från en advokat eller till och med Han själv? Ärligt talat har jag aldrig saknat det jag aldrig haft.  Min Mamma lämnade inte direkt någonting till mig efter sig när hon själv valde att kasta in handduken förutom sin näsa, (måste jag förtydliga lik(h)et?)

 Min makabra humor är ingen försvarmekanism (längre), utan också ett arv från min Mor.

Konsten att kunna skratta när allt är som värst.

 Mer om mig då?

Träningsälskande Morsa som älskar att Instruera, dansa och inspirera. Har Ups and Downs precis som alla andra, prioriterar TID med min familj, och då främst med min dotter Signe, snart 3 år.

Signe är i allra högsta grad ett litet kärleksbarn, En fantastisk liten varelse som är frukten av djup, intensiv kärlek. Det stoltaste och vackraste jag har.

Innan jag fick Signe hade jag lätt för attt börja böla, nu är det ännu värre. Det händer inte så ofta när det gäller mig själv, men min empatiska sida är rejält blödig. Som tur är så är jag annars väldigt glad, melankoli och ”normalläge” är inte min grej. Det ska vara antingen eller. Jag gillar ordning och reda, fast har i nuläget gett upp hoppet om ett organiserat och välstädat hem, min tanke är attt återgå till det pedantiska när Signe är lite äldre. Så länge får jag utagera på mitt jobb.

Småbarn+städstress=Psykofarmaka.

 Jag har inget emot att vara personlig. Mitt liv är var det är och har varit vad det har varit. Varför hyckla?

Hyckleri är för övrigt något av det värsta jag vet. Det och arrogans, mobbing, fula gubbar, girighet och lathet.


Människor i min närhet kallar mig ofta för stark, och för några år sedan så var det det värsta jag visste. DÅ ville jag att någon skulle tycka synd om mig och göra min situation bättre och annorlunda.  Idag är jag stolt över vem jag är, att jag klarat mig igenom mycket jobbiga grejer utan att bli bitter och missunnsam.  Jag kan fortfarande känna ett sting av avundsjuka när folk runtomkring mig berättar om sina fantastiska föräldrar och sin stora familj. Men jag vet att det bara är jag som skapar mitt liv, väljer min framtid och jag väljer att hellre ge en kram än sarkastiska kommentarer.  Nästan jämt;-)

Jag tycker om vin, Caffe-Latte (med x-tra shot)  från Espresso House, ostar, och vit fisk. Älskar  att laga och äta mat men när jag är stressad eller ledsen kan jag inte äta. Är definitivt ingen tröstätare, utan en njutätareJ

Vill du bjuda mig på en överrasknings-middag gör du grillade pilgrimsmusslor och Champagne.

Jag tror inte på dieter, bara på att hitta rätt sätt att leva!

Varje människa är unik, så också du, så också jag.

”Rörelsen är mitt blod som rusar genom kroppen,
takten är min puls,
stegen min livskarta och uttrycket är min spegel.
Dansen är mitt andetag.”

//M