Till Mamma...
Så jag tänker på lilla Mamma lite extra idag, skickar en virtuell blomma (hennes favoritblomma), lyssnar lite på Bruce Springsteen, Tina Turner, Kim Larsen...
Jag känner ingen sorg, bara saknad. Förlorad i sorg, uppgivenhet, bittra och arga känslor var jag de första åren, men allt eftersom tiden gått så har jag inga sådana tankar kvar...
Jag minns min Mamma som en kärleksfull, varm, generös och djurälskande människa. Hennes hundar var hennes allt, och ingen var så snabb på att öppna dörren för en skadad/inte längre önskad katt, fågel,vovve, hamster, till och med gris (som visade sig inte vara en liten mini-gris utan ett stort hängbukssvin);-)
Jag är inte ledsen idag, jag fick ändå ha henne i mitt liv i 18 år!
Så det här är inget tyck-synd-om-mig inlägg, det handlar bara om att gå igenom de olika faserna i sorg, omvandla känslor till något positivt, ge av sig själv och få mycket tillbaka! Vissa frågar mig var jag fått all min energi och positivitet ifrån, och jag är alldeles säker på att den kommer inifrån! Dumt svar kan tyckas, men det jag menar är att ett sårat hjärta lär sig mycket av att läka, har man varit med om mycket skit, har man lätt för att skratta när det skiter sig igen. Det är liksom som en överlevnadsinstinkt/försvarsmekanism. Jag tror att jag har byggt upp en inre styrka, och en djup tro på att inget blir bättre av att lägga sig ner och tro att allt ska bli bättre av att man tycker synd om sig själv. Nä, det finns andra som det är synd om!
Så, ta hand om dina fina, krama om nån som ser ut att behöva det, och plocka fram din inre energi!
Kraaaaam!
Jag tycker att du är så stark när du skriver så om din mamma, dina ord berörde mig djupt!!!
Du ska veta att jag tänker på dig idag!
Stooor kram Elvira!
Åh, Elvira! Vet att du också har din sorg, tänker på dig också! KRAAAMMM
Du skriver så fint Malin!
Jag har förstått att din mamma valde själv att lämna livet och jag tycker att du verkar vara så stark och modig. Min pappa försvann från oss för ett halvår sen, men han var sjuk i cancer. Vi hann ta farväl och vi var förberedda...eller så förberedd man kan var på döden. Men saknaden och sorgen finns ju där ändå. Jag vill inte tänka på hur det skulle vara om han bara försvann innan jag fick säga hur mycket han betydde för mig och att han var världens bästa pappa för mig. Vi stod varandra nära jag och pappa.
Så Malin, jag skickar massa kramar till dig och tankar idag.
Läser ju om din kärlek till din dotter och jag e helt övertygad att du är en helt fantastisk och underbar mamma till henne.
Sen min pappa lämna oss har tar jag inget för givet längre och visar min kärlek till mina nära varje dag. Precis som man alltid borde göra.
Kram
Jag hoppas också jag kan tänka tankar som du och känna så som du om några år, just nu känner jag bara sorg, knappa 8 månader sen mamma somnade in - ja jag fick ha mamma i 33 år, men sättet hon försvann på, så snabbt som cancern spred sig, det är inte rättvist eller förståeligt, jag hann aldrig säga allt jag ville säga, det gick för snabbt,
stor kram till dig tjejen!
