activemama

Hon ligger och sover. I min säng. Det var ett tag sen hon sov i sin egna.

Jag lägger mitt ansikte så nära hennes, för att få känna de små andetagen pusta ut från den lilla munnen, hon luktar tandkräm och lite sömn.
En hel vecka sitter i den lilla kroppen, mån-tors, och massa bus med bästa kompisen på  fredagskvällen.

Det finns inga ord som beskriver känslan av fullkomlighet när jag tänker på hur lyckligt lottad jag är som är Mamma till denna varelse som jag är så stolt över, allt hon säger, allt hon gör, blir mirakel för mig.

Jag går ut i köket, tittar på hennes teckning hon ritat tidigare på kvällen, ser de små krumelurerna som är hennes bokstäver och bestämmer mig för att det får ligga kvar. Pennor papper och allt, ett litet kaos av mirakel på köksbordet.
Tjejen som skrev bokstaven S innan hon var två, tjejen som pratar så rent och fint så att folk tror hon är ett skolbarn om nån hör henne i telefon.

Jag älskar dig så gränslöst min lilla Kråka, de dagarna du inte är hos mig är tomma och ekar tomt.
Men jag lämnar små kaos av pennor och teckningar framme när du åkt, legobyggen och tepartyn, bara för att bli påmind om alla dina små mirakel, och jag ler varje gång jag ser dom.

Du och jag är Mirakel.

//Mamma