Min Mors dag.
Den 2:a December i år är det 10 år sedan hon dog.
Hon var 50 år när hon bestämde sig för att ta sitt liv. Jag var 18.
Min mamma och min uppväxt har speglat och präglat hela mitt liv och min uppväxt. Det är ju så det är, för alla.
Jag väljer att prata öppet om min mamma, hennes död och min uppväxt.
Jag gör det för att jag själv mår bättre av det, och för att jag tror att andra kan ta del av min historia, och kanske kan det hjälpa någon i sorg eller bara för att andra ska förstå.
Vissa tycker säkert att det är konstigt att jag är så här öppen, men jag tror inte på att stänga in och kväva. Jag tror på att öppna upp och vädra ut...
Min sorg över min mamma har verkligen varit ett 10 år långt arbete. Arbetet är inte slutfört, det blir det nog aldrig.
Det har gått upp och ned, ibland saknar jag henne så det gör ont i hjärtat, speciellt när Signe gör något speciellt, då önskar jag mamma fick se henne. Jag vet att hon hade varit stolt över oss båda.
Min uppväxt och min historia är den jag är. Men jag har också valt att gå ett steg vidare, att välja mitt livs riktning, att gå min egna väg.
Malin 2 år, fosterhem i Laholm
Hemma hos Mormor med hunden Sindy, min kompis!
Jag och Mamma Alice 1981
Idag tänker jag lite extra på min mamma.
Krama din mamma och/eller pappa lite extra nästa gång du ser dom.
Det hade jag gjort.
Kram M
Oj nu gråter jag nästan, gud va bra du e på att skriva!!!
Tänker på dig kram
Tänker på dig malin, sitter här med en liten tår rullandes ner för kinden. Jag vet hur det är att sakna en förälder! Även hur det är att växa upp under annorlunda förhållanden. Jag saknar min pappa. Kram på dig malin
Vännen min <3
Kan knappt skriva av alla tårar som bara strömmar ner!!!
Vill bara att du ska veta att du finns i mina tankar <3
Massa kärlek till dig och din underbara familj!
LOVE
Du är imponrande Malin som orkar och vill skriva om ditt liv på detta sätt, men jag är också tacksam för att du gör det och jag är dessutom helt övertygad om att du är en förebild för många genom ditt sätt att vara. Man ska vara tacksam för det man har och sätta värde på nuet, man vet inte vad som väntar runt hörnet, och tur är väl det i och för sig... Krama familjen en extra gång idag och ta fram de fina minnena som du förhoppningsvis också har där någonstans i bagaget!
Kram!
åh malin det som du skriver er så godt og sandt, det er bedre at være åben om hvad som hændte, jeg får selv så mange tanker ved at læse det du skriver, jeg tænker på min mor som du ved jeg ikke har set siden jeg var 3 år, og enda vil hun altid være i mine tanker, din mamma alice var et godt menneske men livet var måske ikke så god ved hende hun er også mange gange i mine tanker ligesom du er, et megastort kram jytte
Så underbart vackert du skriver om din lilla mamma. Jag tycker du gör helt rätt att skriva och tala öppet om din uppväxt och din mamma - det gör ju DIG gott och det är DIG du måste tänka på. Krama om Signe gumman extra mycket och se framåt - du har en härlig familj som ÄLSKAR dig. Många kramar från mig
Vet inte var du får din styrka ifrån men den är imponerande. Massa kärlek till dig min vän.
härligt att du är så öppen fast de måste vara så svårt men sanningen är faktist att saker brukar bli lättare då.
men de är strongt.
hoppas du har en fin kväll kraam
Du är fantastisk. Det är så härligt att läsa din blogg och se dina otroligt vackra bilder som du bjuder på. Jag saknar dig på skolan och vet att du var så omtyckt av alla våra goa elever. Tänker på dig då det snurrar för fort ibland och hade önskat vi kunde haft utrymme för alla dina goda ideer och tankar du hade om att arbeta med våra elever. Det hade varit betydelsefullt för många och det vet du. Kram
