activemama

Enkelt.

Att få lite lätt ångest över att sommaren verkar vara över, semestern snart slut, kontot tomt och brännan försvann ungefär lika snabbt som den kom.

Det är så lätt att känna jaha-nu-var-den-minsann-här-hösten-med-alla-sjukdomar-och-all-annan-skit-den-innebär när Världens underbaraste lilla person har feber och ont i halsen efter sammanlagt 10 timmar på dagis den här veckan.

Eller så vänder vi på det.

Hösten är fräsch, krispig och ljuset på kvällarna är solens sätt att tacka oss för våran dyrkan hela sommaren. Alla färger som ger liv och glädje till den trista asfalten, regnet ger lust till den torra jorden, och luften får mig att vilja andas in hela världen.

Ser fram emot alla utmaningar som kommer. Både på jobbet och privat. Ser fram emot att ägna tid åt mina vänner, se min lilla ljuva lilla varelse växa och utvecklas, instruktörs-konvent, inspirationsdagar och annat skoj.

Och om jag har det minsta lilla svårt att tänka positivt på det sätt jag skrivit ovan, påminner jag om hur sjukt bra jag har det, helt enkelt.


Också tar jag och drar mitt strå till stacken, sätter in en summa pengar till Läkare utan gränser

Plusgiro: 90 06 03-2
Bankgiro: 900 6032

Tänker inte lägga upp några bilder på tragedin, ni kan ju inte ha missat dom...

Och nej, jag tror inte att jag har räddat världen nu. Och nej, jag mår inte speciellt mycket bättre efter att ha skänkt lite pengar, men det är ju liksom inte därför! Detta handlar faktiskt inte om mig.

En kan inte göra allt, men alla kan göra något.

Det är så enkelt.

Peace, Löööve and understanding!

//M