activemama

Kebabpizza, Ballerina kladdkaka, popcorn och Ahlgrens bilar. Har nästan klämt in hela kostcirkeln idag, eller vad säger ni?

Laddar ju för fullt för vårat ZUMBA-PARTY imorgon;



Kommer bli grymt!

Har suttit och surfat runt lite på olika nyhets-sajter, och nåt som slår mig är att det verkar som att det är väldigt inne med skönhetsoperationer, igen?

Det har väl ändå varit en trend i att "vara-nöjd-som-man-är", ett tag, men nu verkar det vara vardagsmat med knivskäreriet igen?

Jag har inte så mycket att säga om skönhetsoperationer egentligen, tycker att om man har ett komplex som stör ens självbild, eller om man på något sätt ser "onormal" ut, så är det upp till var och en.
Jag kommer kanske själv att operera mig nån gång, om lökarna hänger ner till knäna eller om magen tänjs ut till oigenkännlighet (är det ett ord?) vid en framtida graviditet så kommer jag med alla säkerhet fixa till mig! (om jag har stålar såklart)

Men det jag undrar är helt enkelt vart det går fel?
För om vi tittar på kändisar nu, så är det ju helt hysteriskt! Det börjar lite smått med silikon-bröst också vips! så ser dom ut som stelopererade  vaxdockor. Det räcker liksom inte att göra EN eller möjligtvis TVÅ OP:s!
Nä, Livs-redigera HELA ditt yttre vettja!

Jag fattar det inte... Visst finns det vissa saker i mitt utseende som jag (och kanske andra)  stör sig på men jag fattar ändå inte hur man kan vilja förändra och förstöra sig så?
Har man nån som helst självkänsla och trygg självbild när man skär i sig så?



Jag minns när jag såg henne första gången i den där konstiga serien på MTV, och tänkte att hon var hur söt som helst (framställdes som totalt pantad iofs, men söt), och nu kan man läsa att hon gjort typ 10 OP:s på en dag! För att inte tala om hur många hon gjort totalt!!??

Jag bara frågar; VAD KRÄVS FÖR ATT GÖRA VISSA MÄNNISKOR  NÖJDA?

Jag jobbar ju trots allt också i en skönhets-och kroppfixerad bransch, men vi jobbar ju för att se individer för hur dom är, och anpassa mål och möjligheter ur ett hälso-perspektiv.

Det viktigaste måste ju ändå var hur man mår på insidan, inte hur man ser ut på utsidan...
Sen kan ju dessa två gå hand i hand ibland, det fattar ju jag med ,men till en viss gräns?

Fram för mer kärlekshandtag, självkänsla och personlighet.

Godnatt och nu ska jag sova bredvid min något kanske FÖR naturligt vackra man.
Men han finns, har en alldeles egen fantastisk personlighet och världens snyggaste stjärt.
Han har också en förkärlek till att låta skägget växa och luktar verkstad, olja och svett ibland, men han är min och hellre det än en ihopfixad variant av någon som inte finns.

KÄRLEK!
//M