Dag 8- Ett ögonblick
Självklart. Så kliché. Så typiskt mig.
Ni vet redan vad jag ska skriva om va?
Första gången jag träffade henne.
Efter lång väntan, som blev så lång den bara kunde bli, och vi var så taggade, hängde på låset till BB klockan 8 som det var sagt och så redo, så redo att träffa flickan i vårat liv.
Vi käkade frukost och lyssnade på Hoffmaestros "Desperado" i bilen, och visst visste vi att livet aldrig mer skulle bli vad det varit. Men inte hade vi en aning om hur.
När vi fick se dig för första gången.
Du såg på oss med dina stora blå ögon, och du ska veta att du ägde oss från första stund. Det fanns ingen tvekan om ditt namn. Vi hade inga idéer eller förslag om pojk-namn, vi visste ju inte "vad" det skulle bli. Men vi sa att om det är en tjej, och om det ÄR en Signe, så får det bli en Signe. Och jag ringde din Moster och Pappa Mattias ringde din farmor och sa att visst, visst är det en Signe.
Lilla människa. Tänk om jag visste vad som väntade mig? Om jag hade en aning om hur livet skulle bli innan jag träffade dig?
Och när du sjunger med i bilen till Rihannas "Only girl in the world", så önskar jag att det är just det du ska få känna, hur det är att vara den enda för någon, att du får känna dig älskad av någon som respekterar dig och behandlar dig som den prinsessa du är.
När du kryper upp till mig i sängen med din varma lilla kropp och håret står som en sol från ditt perfekta ansikte, då finns det inget annat som är viktigt än att du ska ha det bra.
Tänk att vi två varit med om att skapa denna fantastiska lilla varelse?
Bara det är ett tecken på att du och jag är något bra.
Tänk att jag får lov att vara din Mamma.
Självklart. Så kliché. Så typiskt mig.
Men det är så det är.
Det finaste ögonblicket i mitt liv.
LOVE//M
Ni vet redan vad jag ska skriva om va?
Första gången jag träffade henne.
Efter lång väntan, som blev så lång den bara kunde bli, och vi var så taggade, hängde på låset till BB klockan 8 som det var sagt och så redo, så redo att träffa flickan i vårat liv.
Vi käkade frukost och lyssnade på Hoffmaestros "Desperado" i bilen, och visst visste vi att livet aldrig mer skulle bli vad det varit. Men inte hade vi en aning om hur.
När vi fick se dig för första gången.
Du såg på oss med dina stora blå ögon, och du ska veta att du ägde oss från första stund. Det fanns ingen tvekan om ditt namn. Vi hade inga idéer eller förslag om pojk-namn, vi visste ju inte "vad" det skulle bli. Men vi sa att om det är en tjej, och om det ÄR en Signe, så får det bli en Signe. Och jag ringde din Moster och Pappa Mattias ringde din farmor och sa att visst, visst är det en Signe.
Lilla människa. Tänk om jag visste vad som väntade mig? Om jag hade en aning om hur livet skulle bli innan jag träffade dig?
Och när du sjunger med i bilen till Rihannas "Only girl in the world", så önskar jag att det är just det du ska få känna, hur det är att vara den enda för någon, att du får känna dig älskad av någon som respekterar dig och behandlar dig som den prinsessa du är.
När du kryper upp till mig i sängen med din varma lilla kropp och håret står som en sol från ditt perfekta ansikte, då finns det inget annat som är viktigt än att du ska ha det bra.
Tänk att vi två varit med om att skapa denna fantastiska lilla varelse?
Bara det är ett tecken på att du och jag är något bra.
Tänk att jag får lov att vara din Mamma.
Självklart. Så kliché. Så typiskt mig.
Men det är så det är.
Det finaste ögonblicket i mitt liv.
LOVE//M
Kommentarer
Trackback
