Djupt ner...

Ibland så ramlar man ner
I det djupa hålet.
Som skriker av bitterhet och sorg
Vältrar sig i förnedring och skam
Som är så kallt att skelettet fryser

Det värsta är inte att ramla ner
Det är att inte komma upp
Upp ur den stinkande hålan av tårar och maktlöshet
Rakt ner och inte upp
Finns ingen mening att försöka

Har varit härnere många gånger
Det var ett tag sen sist
Tillslut alltid kommit upp
men ingen självklarhet

Du kan aldrig komma upp själv
Det måste vara någon som känner ditt hjärta
som på riktigt vet vem du är
som hjälper dig upp

Det bottenlösa hålet äter av mig
varje gång
blir jag nånsin hel?

Kommentarer
Postat av: Cecilia

Men min kära vän, hur är det egentligen? Ingen ska behöva känna så någonsin....vad kan jag göra för att hjälpa dig? - vill så gärna finnas där och hjälpa dig...



Många många kramar vännen och säg (skriv) till vad jag kan göra....kan vi ses, eller smittar du tror du?

kram igen, du underbara tjej!

2009-06-07 @ 17:57:23
URL: http://sisselaj.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0