Vissen....
Ibland går det upp, ibland går det ner.
Livet alltså.
Just nu mest ner.
För mig är livet kärlek, familj, vänner.
För vänner är den familj man väljer, de man känner kärlek och omtanke för.
De som stöttar, förstår och tröstar. Lyfter upp.
De som inte dömer.
Familj ska väl ställa upp i vått och torrt, eller?
Ibland önskar jag mig lite mer förståelse. Det känns som att vissa ser på mig som nån sorts järn-människa, som man kan säga vad som helst till.
Men jag går sönder.
I delar av all utspydd besvikelse, isär av fördömande.
Jag är bara jag.
Just nu en väldigt liten jag.
Har just ingen energi kvar, finns ingen mening liksom, det blir ju ändå bara skit.
Håller ihop för min dotter och mitt jobb.
Allt det andra går inte att få ihop just nu.
Så är det.
Kommentarer
Postat av: Kajsa
Kommer att sakna dig i skolan nu när vi snart börjar..Kramiz
Postat av: Cecilia
Så vacker bild....talar liksom för sig själv.
Du har all rätt att vara liten du också, det har alla - men då måste det finnas människor runt om en som står där stora och starka och stöttar. Vet att jag inte är närmast, men som sagt finns här - kan vara skönt att veta kanske att på andra sidan vägen finns en tjej som kramar, stöttar och tänker på dig - försöker lyfta dig med mina tankar....
ps. Sara börjar inskolning på dagis på måndag, sen börjar jag jobba den 24/8 - ses gärna innan om du och gulle-Signe har tid
många kramar till dig - du härliga tjej
Trackback
