activemama

Igår hade jag en riktig skit-dag. Jag har sådana ibland.
Speciellt innan m***. och under m***. Och efter m***.
Ni fattar.

Jag känner det direkt när jag vaknar på morgonen. Allt känns tråkigt, fattigt, jobbigt. Det tar otroligt mycket energi bara att ta itu med disken, tillochmed att klä på sig känns jobbigt.
Nu kanske ni tycker att jag kan hoppa över disken och gå runt naken, men det är inte direkt min stil...

Frågor som "vad ska jag jobba med när Signe börjar dagis" eller "ska vi bo i den här lägenheten resten av våra liv eller", snurrar i skallen.
(Just den här jobb-biten är ett ganska "allmänt" problem just nu, inte bara under mina depp-perioder)............
Jag har så svårt att tänka positivt de här dagarna, se allt ur ett bredare perspektiv.

Det enda som gör mig lycklig är min Signe.
 Jag är kär i henne.
Vi har så sjukt roligt tillsammans, inte visste jag att man kan ha så kul ihop med en 1-åring...
Nu är ju Signe ett ganska "lätt" barn, nästan alltid glad, förutom när hon inte får som hon vill...
När hon skrattar, eller sitter och "pratar" på golvet med sina leksaker,
då brinner det en eld i mitt hjärta jag inte visste fanns...
Eller när vi leker tittut och hon skrattar så innerligt,  då vet man meningen med livet...

Tack min lilla skrutta för att du finns, snart fyller du 1 år!